Crapmuffin

Igår åkte jag och Josefine till stranden i Rydebäck, och vi bestämde oss sedan när vi satt på bussen dit att vi skulle grilla där senare på kvällen. Så vi samlade ihop lite folk och det blev faktiskt väldigt mysigt. Och jag gillar nattdopp. Jag gillar däremot inte att Bussjenny säger fel tider, och inte kan lägga till att bussen som går 00:35 ENDAST går natten mot lördag. Det hade varit bra. Tycker jag. Dock var det skönt att vara ute hela dagen.

Så nu sitter jag här, bränd som en kräfta (fast jag är ganska brun också) och funderar på vart jag ska ta vägen idag. Jag får nog gå en runda, eller ta cykeln och bege mig ner till stranden och försöka njuta av min ensamhet där, haha. Det börjar bli dags att packa också, och imorgon ska vi handla massvis med nudlar, för vem vågar äta i London? Jag hoppas innerligt på att en vattenkokare ska finnas till hands.

Nu ska jag försöka reda ut mitt hår, on and on.

Kom nyss på att dom här låg och lurade på min skolmejl.
En "normal" bild och en "crazy" bild. Jag gillar personligen
den sistnämnda mest, lätt. Jag saknar er redan.
(crappy bildkvalité som vanligt)

Idag vill jag ut, men jag borde inte. Jag super och springer runder på tok för mycket och det vet jag om. Jag borde bli en sån tråkig bangare som hellre sitter framför datorn och lirar med chips och dipp. Fan! Det låter faktiskt inte så dumt. Jag borde kanske överlägga. Eller nä.. det är faktiskt lördag idag. Och det var faktiskt midsommar igår. Och jag har faktiskt sorterat tvätten, och jag har faktiskt.. och så vidare.

Laters.

Den här gick varm i våra speakers när Eric körde sitt
dansnummer under sommarshowen. <3
Visst låter det som att hon sjunger "strange boy, in the sun"?

Fan vad jag ser fram emot midsommar. Min kära bror har bjudit
hem mig och några polare till hans hus,
så nu ska jag äntligen få lära honom hur man festar, haha.

Jag och Louise är inte dom som bangar. På med humöret och in med vinet, vi drar ut ikväll igen. Ska bli trevligt med många återseenden, folk som man inte träffat och festat med på länge. Kalle är så irriterad på mig nu så att det ryker ur öronen på honom. Det är inte lätt att ha en dotter som är arton kan jag tänka mig, haha. 

Ja, jag vill åka till dig. Och jag saknar dina friterade pommes. Faktiskt.



:*

Nu har jag äntligen fixat studentklänning, phew.
Jag har dessutom spanat in ett par skor för 800 kr,
så nu är utmaningen att få Kalle att gå med på att köpa dom.

Det är dyrt, men jag har ledsnat på Skopunkten, så varför inte?

Idag ska jag ägna mig åt mitt sista arbete i engelska C,
vilket också för med sig panik, ångest, aggressivitet och svordomar.
När jag är klar med det ska jag fira med min sista cigg,
det gäller ju att muta sig själv liksom.

Hej så länge!

Idag vaknade jag klockan sju och tog bussen tio över sju. Jag lyckades med andra ord bli klar på ungefär 7 minuter, och på köpet så blev jag Helsingborgs största loffe för en dag. Nice! Repen inför sommarshowen har dragit igång och idag på morgonen skulle vi repa ett körarr på Sunday in the park: jag hade aldrig hört låten, jag kunde inte texten, och jag visste knappt vad låten hette. Med andra ord ställde jag mig längst bak, sneglade på kompisens noter och lyckades faktiskt ta mig igenom repet utan att bli upptäckt. Dagen flyter på väldigt bra nu känner jag, klockan är tio i ett och jag är redan hemma, så nu tänkte jag ge mig ut i solen och köpa Marabou med jordgubbar i.


Här är vi i ettan under vår första sommarshow,
tänk att snart gör vi vår sista.


On and on ohyes.

Jag har huvudvärk och för en gång skull känner jag mig hyffsat bakis,
men vad gör det? Nu är allting precis som det ska vara.


No more fools, no more
just you and me
just like before


Nu ska jag klunka vatten och sen däcka gott i min säng, on and on!  

När jag var liten så ägde jag en sånhär:



Furbee kallades dom, om ni kommer ihåg? However. Efter ett tag åkte såklart min kära Furbee ner i källaren och har legat där sän dess. För ett litet tag sedan gick jag ner i källaren för att tvätta när jag hör ett märkligt ljud, typ som att det är en mekanisk bebis sjunger. Och ja, jag blev faktiskt livrädd, haha! Jag tänkte att tvätten är inte värd det här så jag sprang upp för trappan igen, fort som en raket.

Några dagar senare visade det sig att min pappa också hade hört ljuden och även han blivit lite skraj, så han kollade upp vart ljudet kom ifrån - min gamla Furbee såklart. Och ja, det tar på min heder att erkänna att jag blev livrädd av en Furbee, haha. Men så är det! Min Furbee måste vara magisk, hur fan kan batterier hålla i sisådär 9 år? Lustigt, and he will continue to sing, forever and ever.