Crapmuffin

Sista i månaden idag. Hade affären varit öppen nu så hade jag gått och köpt mig en cigarett, gjort mig en C-vitamin för att känna mig lite motsägelsefull, och sedan hade jag satt mig på trappan utanför huset och stirrat upp i mörkret och tänkt att "alla ser likadana ut i mörkret". Man vet att man egentligen ska gå och lägga sig, men ändå så är det något ångestfyllt med att lämna just det här ögonblicket. Tankar som man ska hinna tänka, eller kanske svar som man vill hinna finna. Och det rimma, och rimma på två gånger. Rimmar på dimma. Hellre dimma än regn, fast hellre regn är blåst. Jag avskyr när det blåser, det får mig alltid att börja gråta om det är riktigt illa. Helst av allt vill jag bara ha sol nu. Sol och värme och glädje. Jag vill alltid ha sol, fast ändå inte. För då kan man ju inte glädja sig åt solen på samma sätt, om den alltid finns där. Det är omöjligt. Precis som det är omöjligt att alltid vara glad. Min pappa är som en robot, han är aldrig ledsen. Aldrig orolig. Alltid glad, alltid nöjd med allting. Bullcrap eller vad liksom? Jag tror knappast att allt är lugnt när man sitter och dricker vodka till kvällsmaten, men vad vet jag. Nu tänker jag ju bara allmänt sådär generellt, han kanske kan vara ett undantag. UNDANTAG! Det finns ingenting som är säkert, rätt eller fel, svart eller vitt. För det finns ju alltid undantag, vilket är lika med ungefär onormal. Inte för att det är min åsikt, men sådär liksom.. för undantag betyder ju minoritet. Och det som är minoriteten betraktas som onormalt, även fast det inte finns egentligen. Det är ju bara ett ord. Alla ord är bara ord. Ord är så lätt. Det är så lätt att öppna sin käft och prata, säga saker, få någon annan att ta emot och lyssna. Fast jag vet inte. Words like violence! Och så kommer man till en punkt där fantasin börjar ta slut, tankarna börjar få ro. Och då får man prestationsångest, för nu är man ju igång och skriver massa random skit som man egentligen inte vet vad man snackar om. Som ingen ens kommer att läsa liksom. Så bara blir det tillgjort, fast ändå inte. När det först var äkta. Och så börjar man antingen tänka för mycket eller för lite. Nä vafan jag ska läsa nu

Och nej, jag är inte full. På torsdag är jag dock, cheers mate

Allting är från H&M.

Nu ska jag göra mackor och sedan läsa lite innan Nathalie kommer.

Idag ska jag leka med Nathalie och titta på How High.
Det får gärna bli vackert väder snart också, såhär när det är lov och allt.

Jag behöver lite vårkänslor och vårglädje.

Laters!

Hej. Mår inte så värst bra, kan vara för att vädret är alldeles grått. Jag vet inte.

Från och med nu ska jag alltid följa min intution,
och lita på att den leder mig rätt och att det kommer att bli bra.

Ska nog göra lite frukost, eller ringa och väcka David. Börjar få lite ensamhetsångest.
Fast jag vill ändå inte väcka honom. Jag får väl vänta en halvtimme till.

Laters.

Godmorgon. Ska snart käka lite frukost och sedan dra iväg till skolan. Hade det väldigt väldigt trevligt igår och känner mig lite lätt upp-och-ner vänd i magen idag, haha. Somnade med sminket på igår och det ser fortfarande lika snyggt ut som det var igår, så vi kör på det.

Det blir en kort dag idag, bara säga hejdå till alla
i princip och sedan ta lov. Lov lov lov! Klingar det inte fint?

Laters!

People are stupid. People are blind. People are naive.
People are stubborn. People are liars. 

It sucks to be one of them.

Tittade på Dantes Inferno igår, om de 7 dödssynderna.

Otukt
Vrede
Girighet
Frosseri
Lättja
Avund
Högmod

Vi fick i uppgift under en lektion att rangordna vilken synd som var värst och vilken som var minst värst ungefär. Det var väldigt svårt, och det beror ju också på i vilken grad man pratar om. Alla dem här synderna kan ju vara värst, om dem dras ut till det extremaste extrema.

Idag kommer David hem! Det ska bli trevligt. ^_^

Laters.

Det finns en liten trollslända som flyger runt med bräckliga vingar. Den är vacker, men samtidigt sorgsen. Den fastnar i mitt tankenät varje dag och får mina ögon att bränna, och då fyller den upp hela mitt rum. Den får mig att se allt annat utan att se det, ungefär som att höra utan att lyssna. Den bedövar mina öron och slår mig rakt i ansiktet, för eländen slår dig rakt i ansiktet, sanningen har ingen omväg. Då tänker jag, jag tänker mycket. Dagen stannar upp för ett kort ögonblick, det intensivaste ögonblicket på hela dagen. Sedan försvinner det, allting går väldigt fort. Hur kan något så tungt och värdefullt endast hålla sig kvar så kort tid? Det är för att trollsländan alltid finns där, men utan att ha fallit igenom nätet. För när den faller, då ska jag skrika rakt ut och gråta tills den lyckas ta sig upp igen. Men aldrig ska jag sluta fråga mig själv varför. Varför.  

Godkväll! Jag ska snart lägga mig, är ganska trött. Vi har varit ute på vår första turné och sovit över borta och så, det har varit riktigt roligt! Har dessutom föreställning på skolan imorgon klockan kvart i två, det ser jag fram emot!

Jag orkar egentligen inte skriva så mycket vettigt. Förutom att jag älskar Paulo Coelho. (förlåt Alice)

"En pojke och en flicka blev vansinnigt förälskade i varandra. De beslöt att förlova sig. Och som fästfolk brukar man alltid ge varandra presenter. Pojken var fattig - hans enda ägodel var ett fickur som han hade ärvt av sin farfar. När han tänkte på sin älskades vackra hår bestämde han sig för att sälja fickuret för att köpa ett grant hårspänne i silver. Flickan hade inte heller några pengar till förlovningspresent. Så hon gick till den butik som ägdes av den främste köpmannen i trakten och sålde sitt hår. För pengarna köpte hon en guldkedja till sin älskades fickur. När de träffades på förlovningsfesten skänkte hon honom en guldkedja till ett fickur som hade blivit sålt, och han gav henne ett spänne till ett hår som inte längre fanns."

Godnatt!

Godkväll. Oj vad längesen jag skrev någonting, har inte orkat faktiskt.
Däremot har jag hunnit med både det ena och det andra.

# Varit sjuk och gått runt som en zombie
# Haft publikrep med Slå Mig Gul Och Blå
# Spelat Sugen På Kärlek i Eslöv
# Storstädat rummet
# Lirat en massa Heroes III
# Blandat drinkar med Piggelin hemma hos Sara
# Haft sena kvällar hela veckan i skolan

Vi spelade i Eslöv i lördags, och man kan väl säga att publiken sprudlade av tonårshormoner och ouppskattning. Att spela för 14-15 åriga konfirmander är definitivt en utmaning, och faktiskt inte så speciellt roligt alltid. Jag vet att man ska överseende och förståelse blablabla, men ibland känner jag bara för att strypa dom, en efter en, personligen. Så känner jag ganska ofta faktiskt. Jag har också varit 14, men jag kan banne mig inte minnas att jag betedde mig som en snorunge som inte kunde te sig när man väl skulle te sig. Nä! Så jag hoppas mer mer högskolor eller åtminstonde gymnasieskolor framöver. Det är bra med svåra publiker, men det är också viktigt att få lite respons också när man har jobbat så hårt med något.

Laters!