17:1

Det finns en liten trollslända som flyger runt med bräckliga vingar. Den är vacker, men samtidigt sorgsen. Den fastnar i mitt tankenät varje dag och får mina ögon att bränna, och då fyller den upp hela mitt rum. Den får mig att se allt annat utan att se det, ungefär som att höra utan att lyssna. Den bedövar mina öron och slår mig rakt i ansiktet, för eländen slår dig rakt i ansiktet, sanningen har ingen omväg. Då tänker jag, jag tänker mycket. Dagen stannar upp för ett kort ögonblick, det intensivaste ögonblicket på hela dagen. Sedan försvinner det, allting går väldigt fort. Hur kan något så tungt och värdefullt endast hålla sig kvar så kort tid? Det är för att trollsländan alltid finns där, men utan att ha fallit igenom nätet. För när den faller, då ska jag skrika rakt ut och gråta tills den lyckas ta sig upp igen. Men aldrig ska jag sluta fråga mig själv varför. Varför.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0