ett porträtt

Att bli målad som ett svart hål,
eller kanske ett vredeutbrott
av alla jordens färger,
tillsammans på samma fläck av en brun, smutsig nyans.

En total urladdning av något som var fint och värdefullt,
som nådde sin topp över träden
för att sedan störta mot marken och tränga igenom sten och jord.
En blomma som vissnar och mister all sin glans,
två röda ögon och två slutna sinnen, ingen balans.
Ramen multnar, och allt det fina som fanns innanför
vänds hastigt upp och ner till en mörk historia, 
en väg du inte vågar se åt mer än en gång. 

Målad som ett svart hål, en mörk historia, en skopa av skuld du inte kan ignorera.

Imorgon blir det utgång, OM det blir!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0