overload

hejhej godmorgon! känns skönt att vakna till en solig dag utan arga vindar, mådde inte alls bra igår. hela jag var bara overload, overload av självhat, ilska och desperation. det var trevligt hos jacob men mina demoner lyckades få fatt i mig ändå, så jag gick hem tidigare. det kändes fruktansvärt, det kändes som att jag bara gick där och egentligen inte visste vart jag skulle gå. som att jag var alldeles själv, att det inte fanns en enda jag kunde ringa, inte en. det är så jobbigt för att det känns verkligen som att ingen orkar lyssna. david lyssnar, han får ju höra på det ofta, men det tär på honom. vilket gör att jag hellre försöker vara glad, säga att det inte är något. gå iväg någonstans och gråta och sen komma tillbaka när jag försäkrat mig om att vartenda liten tår är borttorkad. jag vill ju vara glad, jag vill så gära vilja. jag vill så gärna älska mig själv, ta hand om mig själv och se mitt eget värde. varför är det så förbaskat svårt? jag har alltid stått på en hyffsat stadig mark, nu känns det som att jag balanserar på en liten nål. som sticks. det måste vara något som sitter i mitt huvud, jag tror inte det handlar om fysiska ting runt omrking. jag måste bara hitta roten och sen försöka dra ut den. det är så jobbigt. men alla har det jobbigt någon eller flera gånger i livet, men det finns alltid hopp. för alla. och även för mig. det kommer bli bättre. det kommer bli bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0