Crapmuffin

guuu vad min blogg får lite uppmärksamhet. känns som att jag aldrig är hemma. antingen är jag hos david, eller så är jag på stan, eller så är jag på teatern. mitt rum ser ut som skit. inte så konstigt att jag inte trivs här. det är flyttlådor överallt, så jag gör det som är lättast helt enkelt: att fly skiten. asbra.

vilken galen helg! shit. jaja, det är redan lilllördag men ändå. note to self: fyll dig aldrig med massa vin bara för att du är nervös och vill lätta på stämningen. det leder till att du blir aspackad utan att märka det, och då är det redan försent.

second note to self: lita på din magkänsla. och håll kvar vid det som hjärtat vägrar släppa. det lönar sig, för vissa band går inte att klippa. det kan gå månader, det kan gå år. saker förändras men bandet förblir lika starkt som alltid, om inte starkare. jag känner mig inte hel igen, jag känner mig inte säker. men jag har hittat limmet till pusselbitarna, och förhoppningsvis så ska dom limmas fast igen ordentligt så att dom stannar där. jag vill inte lägga om det en gång till.



galet! bild tagen i dimman, och jag vet inte vad louises hand gör där.
jag har för mig att hon ville pointera att jag har fått större bröst, men jag är inte säker.

nu ska jag få i mig lite mat och vila innan det är dags att bege sig till teatern igen. började 10 idag och slutade 15, och nu har jag lite paus fram tills 6 då vi kör igång igen till kl 9 sen. lite dryyyygt faktiskt! men så är det ibland.

hejhopp.