r a n d o m t a n k a r

Varför känner jag så många konstiga människor?

Ibland är jag för normal och tråkig för mitt eget bästa.
Och jämnfört med andra i min omgivning.

Eller så är det tvärtom. Vem vet?

Tänk så mycket man inte vet om sig själv egentligen. Så många saker och sidor hos en själv som man aldrig riktigt tänker på, eller sidor som man aldrig riktigt vill erkänna. Tankar som poppar upp ibland som man snabbt och enkelt väljer att sopa under mattan, för man tänker istället "nej usch det där är inte sant om mig", samtidigt som man tänker ordlöst att det visst det kan vara sant.

Jag har valt att ibland låta dom här tankarna som poppar upp få utvecklas och ifrågasättas istället för att skjutas åt sidan. Ju mer tiden går, desto mer upptäcker jag av mig själv och hur mina handlingar ibland har helt andra avsikter än det jag egentligen tänker. Mycket av detta är negativa saker, och det är ju inte speciellt roligt att få insikt och erkänna negativa saker, men samtidigt så är det bättre det än att inte utvärdera det alls. Då kommer man liksom inte framåt.

Nä, nu får jag fan ta och lägga mig innan jag flummar iväg för mycket.
Alltid bäst att lämna festen när man har som roligast, som man säger.


Det är skönt att kunna vila i att det är okej.

Godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0